Fransoserna är på gång igen

Av Diana Johnston  Paris France 

fritt översatt av Bo Modén ( Orginalet i Counterpunch )


Vårvinden bär med sig ett eko från 1789. "Är det här en revolt?" frågar makten undrande? "Nej mina herrar" kommer det historiska svaret. "Det är en revolution"

Åtminstone om en revolution är ett folkligt krav, på ny kurs och uppror mot den politik en självgod arrogant elit som förlorat all förståelse för folkets liv och bekymmer bedriver, så tycks revolutionsstämmningar återigen jäsa i Frankrike.
Om det är så kommer den att starta vid folkomröstningen den 29 maj om hurvida man skall godkänna förslaget till EUs konstitution.

Franska regeringen är en av endast nio av de 25 medlemsländerna som vågat låta folket godkänna eller förkasta konstitutionsförslaget vid en folkomröstning. Den politiska kasten och mediaeliten var övertygade att om att folk lydigt skulle rösta "Ja till Europa". Eliten var offer för sin egen Europhoria vilket gjort dem döva för den stigande revolten hos massorna mot den politik av "competition über alles" som ställer alla mänskliga angelägenheter under den "fria marknadens" diktat.

Uppvaknandet hände den 4e febr. då 82 % av Frankrikes största fackliga samorganisation CGT röstade för att rösta "Nej". Det blev en rejäl bakläxa för CGT´s ledning som hade satsat på "Ja".
Det började mullra i leden i socialistpartiet vars förste sekreterare pressade igenom en intern partiomröstning som med knapp marginal gav stöd till konstitutionsförslaget utan att någon hade hunnit läsa det.

En känsla av panik gjorde spred sig inom "Ja"kampanjen när opinionsundersökningar visade att "Nej"-rösterna stadigt ökade över den kritiska 50% nivån.
Jack Lang lät sitt stora stall med kändisar paradera för att stödja "ja"-sidan med charismatisk närvaro. Jacques Delors varnade för "avgrunden". Man försökte allting från Auschwitz till Paris förslag till 2012 års olympiad som bevis för nödvändigheten att godkänna konstitutionen. Man provade allt utom att diskutera själva innehållet.


Efterkrigstidens dröm om ett enat Europa för att kunna undvika ytterligare krig har övergivits. Nu försöker makten vinna stöd för ett projekt som hotar att binda Europa till de krig USA startar. EUs konstitution har övergett viljan att bevara den "Europeiska modellen" och inriktas istället mot att omforma Europa till stormtruppen i den nyliberala globaliseringsprocessen "Free trade Uber alles"!

Redan 1992 stipulerade Maastricht avtalet strikt monetaristisk diciplin för medlemsstaterna. Avtalet uteslöt inte bara socialism utan den parlamentariska demokratin begränsas genom att även den Keynesianska ekonomiska politiken, som staterna allmänt tillämpade under "kapitalismens guldålder", har uteslutits. Det är knappast troligt att fransmännen medvetet skulle ha accepterat avtalets innehåll...med en knapp majoritet av de röstande --huvudsakligen på vänsterkanten - om de inte vunnits över med hjälp av löften om att nästa steg skulle bli grenomförandet av "Europas sociala agenda".
Det som skett är motsatsen. Kraven att följa EU-reglerna har lett till företagsnedläggningar, företag flyttar utomlands, nedskärningar i det sociala skyddsnätet, fallande köpkraft och massarbetslöshet.

Vad är fel med EU- Konstitutionen ?

De som slarvade med att läsa Maastricht-avtalet tänker inte göra om misstaget. Idag läser Frankrike hela texten och drar sina slutsatser.

Låt oss nämna några uppenbara brister i konstitutionen franska folket upptäckt:

*Ingen är egentligen riktigt säker på vad avtalet är för något. Jurister påpekar att det bara är ytterligare internationellt avtal och inte en konstitution. Men då det har presenterats som en konstitution - betraktar folk naturligtvis det som en sådan..

*Det är en extremt lång text. 482 sidor i den engelska versionen. 4 sektioner som omfattar 448 artiklar och en ändlös serie av noter och tillägg.  Utom möjligen för jurister med gott om tid är den mycket svårtillgänglig.

*Den skiljer sig från en normal konstitution genom att den går längre än att bara definiera den institutionella strukturen utan går in och detaljreglerar politiken EU-medlemsländerna måste åtlyda. Fullständigt övergripande inom EU och den passus som styr alla övriga regler är " EU är en högeligen konkurrensutsatt marknadsekonomi där där konkurrensen är fri och ostörd". "Ostörd" innebär att stater dvs den parlamentariska demokratin förnekas rätten att arbeta/intervernera för social rättvisa.

*Militärutgifterna ges i EU-konstitutionen samma slags sk "Security-Exemption" som USA ställde som krav på WTO. Militära utgifter får en överordnad prioritet. Här gäller plötsligt inte budgetdiciplinen. Militära utgifter går före allt. Paragrafen 1-41 som behandlar "allmän säkerhet och försvarspolitik" uppmanar till utveckling av militär förmåga och specificerar åtaganden och samarbete under NATO. EU blir, genom att bindas till NATO, USAs huvudinstrument för att kontrollera Eorupas utrikespolitik.

*Dessutom är EU uppbunden till USAs nuvarande utrikespolitik genom den speciell betydelsen som ges paragraf I-43 i avsnittet om kamp mot terroristattacker samt rörande militärt stöd till "kamp mot terrorism"(paragraf III-309). Dessa uppfter förutses ingå fullständigt med USA ledda krigsuppdrag i andra länder. De som författat texten tycks ha visionen av EU och USA i samstämmigt samarbete som globala poliser. (Global Cops on the run)

*Konstitutionen avser att gälla för obegränsad tid och den kan svårligen ändras endast efter extremt krävande process som kräver enighet mellan alla medlemsstaterna.

*EUs deklaration rörande innevånarnas rättigheter--det avsnitt man hoppades skulle göra resten av dokumentet lättare att svälja,--ger EU-undersåtatarna väsentligt svagare ställning än vad FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna ger oss. EUs "Charter of rights" ger svagare skydd än vad de flesta nationalstaterna garanterar sina medborgare inkluderande Frankrike, Italien och Tyskland. Till exempel garanterar den franska konstitutionen rätten till arbete dvs en rättighet att erhålla avlönat arbete. EU konstitutionen ger dej endast rätten att "söka arbete". EU konstitutionen garanterar förvisso strejkrätten men den ger även arbetsgivarna samma rätt vilket innebär att "lockout" introduceras till den franska lagstiftningen.

Allt detta kan möjligen se bra ut för de "nya europeerna" från gamla sovjetblocket konservativa regimer som nu tycks slå över från den ena extremen till den andra. För den europeiaska arbetarklassen innebär det förlorad makt och inflytande.

Den offentliga sektorn

Revoltens huvudfokus är försvaret för den offentliga sektorn. Den stora majoriteten av franska folket vill har kvar den offentliga sektorn som ett viktigt element i deras livskvalitet och sociala solidaritet. Frankrike har troligen världens bästa sjukvårdssystem och längsta förväntade medellivslängd. Paris tunnelbana är en förebild för världens urbana transporter. De statliga järnvägarna och postverket är ojämförligt mycket mer effektiva än de privatiserade motsvarigheterna i England, Sverige och andra länder. Landets övertygande sekulära skolsystem och rika kulturliv är omistliga element i Frankrikes sociala sammanhållning.

För att erbjuda alla medborgare rättvis tillgång till nödvändig service måste de mer lönsamma verksamheterna täcka kostnaderna för den mindre lönsamma servicen i glesbygden.
En sådan rättvisa kräver statlig reglering. Om all service är öppen för privat kapital, tar företagen över de lönsamma delarna och lämnar de olönsamma till staten och skattebetalarna. Resultatet blir nedläggning eller drastisk nedskärning av all service. Dynamiken i den finansiella marknaden tvingar privata företag att använda vinsterna till att ge större avkastning till aktieägarna än dessa kan få på andra konkurrerande investeringar. Marknaden överger sektorer med låga vinster. I den privata sektorn är service till allmänheten en säljslogan inte en fråga om samhällsansvar eller nödvändighet.

EU-konstitutionens förespråkare ljuger oss rakt i ansiktet när de hävdar att den skyddar den offentliga sektorn. Nej-kampanjen i Frankrike har fokuserat sig på att avslöja detta bedrägeri. Konstitutionstexten nämner aldrig samhällsservice och absolut inte dessa offentliga tjänster som någon "rättighet".
Paragraf III-166 talar om "tjänster av allmänt ekonomiskt intresse"

*
Företag anförtrodda att utföra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som äger karaktär av vinstproducerande monopol skall underställas konstitutionens stadgar, speciellt reglerna rörande ,såvida inte dessa regler hindrar utövandet, enligt lag eller de facto, de speciella uppgifter de avses genomföra. Handelsutvecklingen får ej påverkas så att det motverkas Unionens intressen."

Genom att passa in "allmänt ekonomiskt intresse" släpps räven in i hönshuset. Som vanligt är språket oklart, men det kan läsas som att "regler om konkurrens" samt "handelsutvecklingen" skall ges företräde.  Artikel III-167 stipulerar att:
"allt stöd garanterat av en medlemsstat genom statens resurser, oavsett dess form, som stör eller hotar att störa konkurrensen genom att den ger fördelar till vissa företag eller tillverkning av en vara skall, såvitt detta påverkar handeln mellan medlemsstater, vara oförenligt med den inre marknaden."

De få undantag som nämnes berör inte samhällstjänster.

Frankenstein gör entré

Ödet ville att just som kampanjen inför folkomröstningen gick startade väckte ett utkast till "liberalisering av tjänstedirektivet" opinionens intresse. Detta utkast avslöjade
fullständigt vilka konsekvenserna skullle bli av: "en inre marknad där konkurrensen är fri och ostörd"(Artikel I-3). Artikeln blev känd efter namnet av dess författare, förre högste chefen för SHELL OIL, tillika en Holländsk politisk ledare långt, långt ute på högerkanten, EU kommissionären Frits Bolkestein. Direktivet blev raskt döpt till "Frankenstein-direktivet". Tyngdpunkten i detta lagförslag finns i "Ursprungsprincipen"(principle of origin). Tjänster som erbjuds till försäljning utomlands skall ske enligt reglerna i ursprungslandet. (jmfr byggfackbråket i Vaxholm etc.)
Det betyder att franska, tyska,(svenska) företag kan köpa tänster från Polen eller Slovakien till mycket lägre lönenivå och professionell standard enligt reglerna i "ursprungslandet". (Snart arbetar vi alla med kinesisk lönenivå. översättarens kommentar).

Politikerna hade hållit fram "det sociala Europa" och dyrt och heligt lovat att harmoniseringen skull ske uppåt. Löftet var att slutligen skulle alla medlemasstaterna äga samma sociala standard,arbetarskydd, löner och andra förmåner som arbetarna i de bäst betalda medlemsländerna. Men Brittiska labour har tillsammans med de konservativa Tory´s genomgående blockerat alla försök att genomföra "löftet". Nu står det klart att Frankenstein´s direktiv kommer att driva Europa mot "lägsta gemensamma standard".

Denna utveckling hotar att svepa undan ett århundrades sociala framsteg i länder som Frankrike, Tyskland och   Belgien (och lilla Swärje). Det hotar även Frankrikes offentliga sektor genom att tvinga landet att konkurrera med lågpris erbjudanden från fattigare länder som ej behöver ta hänsyn till Frankrikes lokala regler.

Idag fördömer både konservativa och socialistiska franska ledare i Frankenstein´s direktivet. Men när direktivet presenterades första gången för ett år sedan fick direktivet helhjärtat stöd av dessa ledare. Denna uppenbara opportuninsm lurar ingen idag.

Fraktionen som stöder förslaget har drabbats av ytterligare pinsamheter när själve hr Bolkestein, som är nästan den perfekte karrikatyren av en arrogant reaktionär, han var den förste politiske ledare i Holland som angrep muslimsk invandring, han opponerar sig våldsamt mot Turkiets inträde i EU och nu angrep han Frankrike aggressivt som "nationalistiskt" och för att de förvrängt hans namn till Frankenstein. För att illustrera fördelarna med direktivet berättade han för fransk publik att han med förtjusning skall importera polska elektriker då mdet var omöjligt för honom att finna en där han har sitt sommarresidence i norra Frankrike.

Borgmästaren i den närmaste staden skrev, i syrlig sympati för hans svårigheter, och påpekade att Frankrike hade hittat en väg ur hans nöd: de gula sidorna i telefonkatalogen visade att han hade 13 el-firmor att vända sig till. De lokala medlemmarna i El-facket visade därefter sin närvaro genom att stänga av strömmen för herr Bolkestein. Detta slag av "direkt aktion" är något fransmännen uppskattar.

Bolkestein´s agerande motverkade hans syfte till den grad att det kompenserade för medias försök att tysta ner den allvarliga kritiken mot direktivet och "Nej" till konstitutionen.
Trots detta visar en del opinionsundersökningar att de flesta journalisterna är oeniga med sina redaktörer och tidningsägare och kommer att rösta NEJ.

Entusiastiska "svarta får"

Detta är ytterligare en indikation på den djupa klyftan mellan makthavarna/politikerna och folket. Svallvågen av "Nej" kommer från gräsrötterna och det har uppstått en folkrörelse av grannskapsmöten som studerar och diskuterar förslagstexten. I Paris har aktivistegrupper  dykt upp som delar ut flygblad vid tunnelbanestationerna. Det rapporteras att två av tre stannar upp och samtalar om frågan. TV ger avsevärd  plats för trivial propaganda till stöd för konstitutionen med deltagande av de konservativa UMP, Socialistpartiet och de gröna(som ger ett mycket vacklande "ja-stöd"). Däremot sker det en hel del välbesökta och entusiastiska "Nej-möten" som media inte rapporterar. Den 14 april varnade President Jacques Chirac en grupp ungdomar i kvällslång TV-show att om Frankrike avvisar EUkonstitutionen blir landet Europas "svarta får". Under det att TV sände denna "ja-propaganda" samlades en entusiatisk folkmassa i den stora Zenith-teatern i Paris under rubriken "non de gauche" organiserat av franska kommunistpartiet(PCF). Talarna kom från "Nej-soccialisterna", Gröna, Trotskister, vänsterrepublikaner och en vid grupp gräsrotsaktivister som tillsammans representerade hela "Nej-aktionen" . Hjälten från antiglobaliseringsrörelsen José Bové påminde auditoriet att §1798 stormade franska bönder slottet utan att vänta på vad resten av Europa tyckte och tänkte. Frankrike bär på den stora progressiva idén och kan ge den till världen.

Vilken idé är då detta. Den blev mycket enkelt uttryckt av en akademiker, Marie.José Mondzain, när ha sade att en växande majoritet i vår värld "avvisar en värld där allt och alla kan köpas och säljas".
Det är alla de som varken har så mycket att sälja eller fantasier om att kunna köpa allting. Det är de som föredrar att dela och ge varandra av det som livet erbjuder. Dessa meningar träffade allas hjärtan och alla reste sig i en stående applåd och bifall.

En vecka senare samlades socialister i Paris Gymnasium i uppror mot partiledningen under rubriken "Den här gången är det Nej". Båda dessa möten gav uttryck för resoluta tillbakavisanden av nyliberalismen och samtidigt en spänningsfylld entusiasm, långa applåder och stående bifall till talarna. Men detta möte var än mer lovande. Om "Nej" vinner finns det en chans för revolt inom själva socialistpartiet. Det innebär en reell möjlighet att påverka den framtida kursen av Frankrike och Europa. Dissidenterna från socialistpartiet lovar att förena sin kampanj med de andra, med PCF, de gröna och framför allt med ATTAC vars plädering för en internationell "Tobin-skatt" harr blommat upp till en fullskalig kritik av den nyliberla globaliseringen och samtidigt utvecklats till det viktigaste "tänk-tanken" för dagens revolt.

Nå vad kan ske nu ?

Vad kommer att hända om "Nej" vinner ?

ATTACs president Jacues Niconoff noterade att tvärtemot den officiella alarmismen kommer EU-unionen att fungera helt enligt de senaste överenskoimmelserna, Nice-avtalet fram till 2009. Den juridiska situationen kommer inte att förändras. Politriskt kommer ett franskt "Nej" att orsaka en inledande schockvåg genom Europa. Det kommer att stimulera en reell debatt om grundläggande ekonomiska frågor som har gömts undan i 20 år genom TINA---There Is No Alternativ - (Bildt´s  den enda vägen). De värsta dumheterna kommer att stoppas upp. Eller åtmindstone inte bli "skrivet i stål" i en konstitution i EUs grundlag. Dett kan ge en öppning för att redigera en radikal omformning av EUs grunder----mot en positiv social harmonisering uppåt. Att införa allmän rätt till socialtjänst. Att införa en proggressiv industripolitik. Att stoppa alla former av neokolonialism. Att avskriva tredjevärldens skuldbörda. Att upplösa NATO.

Den kanske mest aktive "Nej-socialisten" Henri Emmanuelli, underströk att europas politiska ledare har skapat en hopplös situation genom att förhastat genomföra en "oansvarig utvidgning" utan tillräckliga förberedelser. När EU utvidgades till att inkludera Grekland, Spoanien och Portugal, avsattes stora resurser för att hjälpa dem upp till europeisk standardnivå. Ingenting av detta har gjorts för dagens nya Östeuropeiska medlemmar. Detta har självklart lett till konkurrens för arbeten och industrier istället för solidaritet mellan medlemsländerna.  Emmanuelli konstaterade att USA pumpar upp sin ekonomi genom massiva underskott(The security-exemption WTO)---som man pumpar in i militärmaskinen.
EU däremot hade kunnat agera konstruktivt och investerat i ökad levnadsstandard i de nya medlemsländerna. Men det förbjuder de rigida reglerna om budgetbalans i Maastrich-avtalet. Förbudet mot klassisk Keynesiansk underbalansering (sunt nationalekonomiskt förnuft enl övers) har lett till stagnation och spänningar mellan medlemsänderna. (Men för vapen, polis, militär och terrorbekämpning får EU överskrida budget. Övers anm.).

I ett försök att dämpa upproret i socialoistleden har Francios Hollande släpat fram fågelskrämman Jean.Marie Le pen. Egentligen har Le Pen legat lågt sista tiden. Det beror föreslog Hollande att "Nej-socialisterna" gör jobbet åt Le Pen. Hollande gick så långt att han frågade fransk TV om de inte kunde bjuda in Le Pen och andra extremister för att försvara "Nej-sidan". "Nej" måste stigmatiseras långt ut på högerkanten som ett nationalistiskt avvisande av Europa.

Men utpressningstaktiken med "Nej-sidan är med Le Pen"
verkar inte fungera. Istället har det lett till djuåp splittring inom socialistleden. Samma sak tycks gälla Ja-sidans slogan "Ett ja är ett ja för Europa" som folk tröttnat på. En ung fackförenings kille menade "vi har vuxit upp med Europa. Det finns ingen vits med att säga ja eller nej till Europa. Frågan är : Vilket Europa vill vi ha? "

Deesutom är det ganska uppenbart att då den nuvarande kursen river ner alla sociala förmåner i namn av Europa kommer det att leda till en bakslag. Emmanuelli varnade att de som trott det var möjligt att låta arbetslösheten stiga utan avbrott i länder som Frankrike och Tyskland(och Swärje m.fl) har glömt sin historia. Helt oreglerad konkurrens leder ovillkorligen till nationalistiskt uppvaknande. Det bäösta sätte att blockera extremhögerns tillväxt i Europa är att rösta "Nej".

Ett mer positivt konstant tema, speciellt i detts land, är hänvisningarna till Frankrikes revolutionära tradition. De flesta framsmän vill helt enkelt inte ha ett samhälle grundlagt på "en hög-konkurrerande fri marknad". De vill hellre gå tillbaka till "Frihet, Jämlikhet Broderskap".
Under dessa stora möten kanm man känna samma våg av
spänning och självkänsla : Vi har gjort det förr, och vi kan göra det igen !  Frankrike kommer att visa vägen till ett progressivt, socialt Europa som kan bli den nriktiga förebilden i världen.

Mot detta argumenterar Ja-sidan och hänvisar till autoriteter (Elizabeth Badinter : "ledarna som skrev denna konstitution vet bättre än vanliga dödliga), celebriteter (Jack Lang´s reality-show med kända namn) uppenbart bedrägeri (man låtsas att konstitutionen skyddar offentlig sektor (låter bekant för Swärje?) och skapa rädsla : du kan inte rösta soim Le Pen ! Vad skall grannarna tänka ?"

Under 20 år har Le Pen använts som ursäkt av "etablissemangets vänster" för att skyla över sin stadiga reträtt långt ut till höger. Nu tycks en återupplivad vänster vara redo att stå för egna principer. Le Pen kan gå i pension.




Är svenska media en lydig taltratt för Washington ?

Undrar er utrotningshotade medhabitant Bo Modén på lilla Tellus !?!

Lyssna på alternativa kritiska media för att förstå vad "svenska" media döljer.
Stöd alternativa media i försvar av yttrandefrihet och demokrati.


http://www.snowshoefilms.com/911coverup.html http://www.flashpoints.net/ http://democracynow.org/
http://www.fsrn.org/ http://www.will.uiuc.edu/am/mediamatters/default.htm http://www.radioproject.org/
http://www.kathymcmahon.utvinternet.com/mrn/ http://www.leftbusinessobserver.com/
http://www.suesupriano.com/ http://www.kpfa.org/archives/archives.php?id=13&limit=N

Härlig folkmusik "24-7" på :  http://hober.com/hober.ram?1,23   Koppla datorn till förstärkaren. Wow !

Månadens hemsida   :  http://www.globalresearch.ca/